På en pressträff i veckan berättade arbetsmarknadsminister Johan Persson (L) att arbetslösheten stiger. I år beräknas 40 000 fler vara utan jobb jämfört med 2023. Det är bland de utrikes födda som arbetslösheten ökar. Sverige har idag EU:s tredje högsta arbetslöshet.
Sverige har på 23 år ökat sin befolkning med 1, 6 miljoner. Det är en procentuell ökning med 18%. Under samma period har arbetslösheten ökat med 68%, från 278 000 arbetslösa till dagens 467 000. Att vissa vill kalla det för import av arbetslösa, finns det absolut fog för. Siffrorna talar sitt tydliga språk.
Men den liberale arbetsmarknadsministern är inte lika tydlig. Han tenderar hellre att efterlikna sina röda S-företrädare och skyller de katastrofala arbetslöshetssiffrorna på den ”bristande integrationen”. Han har visserligen rätt att något är fel. För det finns jobb att söka. Hela 150 000 vakanta platser. Men det är gapet mellan lediga jobb och arbetslösa som är för stort. Fler SFI-timmar och yrkesinriktade utbildningar ska råda bot på det, hoppas Persson. Därtill ska bidragen ses över, det ska löna sig att jobba, och skatten för låginkomsttagare ska sänkas.
Bravo för de två sistnämnda förslagen. Äntligen! Bu för fler SFI- eller yrkesinriktade kurser. Det kommer inte att hjälpa.
PIACC (Programme for International Assessment of Adult Competencies) är en internationell undersökning av vuxnas (16-65 år) färdigheter i att läsa och räkna. Förra gången en sådan undersökning gjordes i Sverige var 2011. Resultatet var redan då nedslående. Hela 13%, eller över 780 000 personer, bedömdes inte ha tillräckliga kunskaper för att ”klara sig väl i arbets- och samhällslivet”. En ny undersökning pågår just nu och resultaten väntas vara klart i december. Med EU:s största befolkningsökning, pådrivet av hög invandring från länder med korta eller inga skolutbildningar alls, kan vi ha god anledning att tro att dessa siffror kommer att vara än värre.
Vad Johan Persson inte pratar om (än) är vad gör vi med dem som aldrig kommer ha en möjlighet att få jobb. Vi måste ändå vara ärliga mot oss själva, likt representanten från Arbetsförmedlingen i Filipstad som 2019 sa att det finns inga jobb för analfabeter i Sverige. Och det är rätt. Det är lönlöst att hymla. Det är bättre att säga som det är. Det finns få jobb för den som saknar utbildning, och det finns i princip noll jobb för den som inte kan läsa.
Johan Persson kan spendera hur många hundratals miljoner han vill (och har råd med) på ännu fler SFI-lektioner och ännu fler yrkesinriktade lärlingsplatser. Problemet med hundratusentals arbetslösa analfabeter och lågutbildade kommer med största sannolikhet att kvarstå.
Vad som kan hjälpa är att förstå vad som har hänt med Sverige. Att analysera tidigare politik, beslut och misstag. Att sätta sig in i den demografiska utvecklingen, att analysera dess beskaffenhet och validera utvecklingspotentialen. Och att därefter fundera i andra tankebanor och utvägar än vad som tidigare har gjorts. Den svenska situationen är de facto helt ny, inte heller något annat västland har genomgått den snabba demografiska förändringen som Sverige har gjort. Då krävs också helt nya lösningar.
Och framförallt; måste Johan Persson gå så långt bort från den socialdemokratiska politiken och retoriken som det bara går. Den är beprövad många gånger om – och den har verkligen visat att den är oduglig, felaktig och dessutom samhällsnedbrytande.
Tina von Schinkel
